Ensamma Trädets Plantskola

Persimon eller kakin har ett stort utbredningsområde med flera arter och varianter, om man kan hitta förökningsmaterial från dess kallare områden skulle det kunna vara ett fruktträd för våra varmaste trädgårdar. Tills dess är den en önskedröm för alla med växthus som har en frostvakt för de kallaste nätterna. Smaken är förföriskt aromatisk, söt, med ett lent fruktkött. Ni har säkert smakat den orientaliska sharonen, Diospyros kaki kring jul.  Om det är någon som har vägarna förbi de kallare delarna av Kina kan ni väl ta med ett par plantor från de persimon/kakis som finns där, de står ut med minus 10 grader C. Det vore spännande att se i odling.

2010 är utlyst som FNs år för biologisk mångfald, detta har man gjort för att uppmärksamma vikten av att bevara den biologiska mångfald vi har. Att just 2010 har uppmärksammats beror på att många av världens länder, 2002 i Johannesburg, kom överens om att till i år drastiskt minska utarmningen av den biologiska mångfalden. Det var en målsättning som man inte nått. Vi fortsätter att förlora arter över hela jorden, hela tiden.

Ett av hoten mot mångfalden är introduktion av icke-inhemska arter något som jag och plantskolebranshen är högst delaktiga i. Det är något som jag reflekterar över vid varje val av växtslag. Vissa växter utesluter jag helt och avråder från att plantera på grund av deras invasiva karaktär. Här nedan presenterar jag en av de värre, som varje år kostar naturvården stora pengar, pengar som kunde använts till annat om det inte hade varit för vår trädgårdsodling.

Vi har inte många invasiva växtarter i Sverige men alldeles för lite görs för att förhindra deras fortsatta spridning.

Vresrosen kommer ursprungligen från Japan och är uppskattad för dess ymniga blomning, extrema anspråkslöshet och stora nypon. Problemet kommer när den sprider sig till fattig mark där den snabbt bildar täta buskage. Jag tror alla känner igen den somriga doften av rosor vid havet, en doft som kommer på bekostnad av våra inhemska strandarter. Vresrosen breder ut sig och skuggar ut den inhemska floran. Till skillnad från våra svenska rosarter sprider Vresrosen sig på torrare och fattigare jordar, längre ut i eroderande sanddyner, den har också en tätare skugga. Med sina stora nypon, fyllda av frön lockar den fåglar som sprider den vidare. Samtidigt som naturvårdare röjer och bränner nyponen planteras nya buskar av oss i trädgårdsbranshen, inte minst i strandnära miljöer.

Okunskapen är tät, skrämmande. Problemet är det samma i våra artrika vägrenar som finns över hela landet.



En övervuxen strandäng norr om Simrishamn.

Bannlys vresrosen!

I värsta vintervädret kliar det i odlingsfingrarna och gröna blad har aldrig smakat så bra som just nu. Men hav förströstan, det finns möjlighet att odla eget, superlätt, billigt och gott. Grodda solrosskott, eller andra frön. Antagligen har du lite solroskärnor i skåpet som bara väntar på att få börja växa.



Här finns mer tips på groddningsbara frön som du har hemma och info om näringsinnehåll mm.

Jag tycker det är spännande med olika lösningar för att förgröna våra städer som annars lider allt mer av förtätning på bekostnad av parker och stadsnära natur.

Ett spännande aktuellt projekt finns i New York där man tagit vara på strukturen från en historisk järnvägsviadukt. Den byggdes från början för att lyfta upp farliga frakttåg från gatunivå väster om Manhattan, men efter årtionden utan användning så började det diskuteras om den skulle rivas. Hotet om rivning fick igång en förening som arbetade för dess bevarande.


Foto: Joel Sternfeld © 2000 (publicerat med tillåtelse) Såhär såg The Highline ut när vänföreningen uppmärksammade den

Under tiden den inte använts så hade växter börjat växa mellan spåren och skapat en ängsmiljö mitt i New York. Vänföreningen häpnade över denna hemliga värld och bestämde sig för att förstärka det som redan var där och skapa en unik park i luften över hårt trafikerade gator och tillgängligöra denna orm av grönska för de ovetande invånarna nedanför. I år har den första etappen färdigställts med bland annat prärieplanteringar med inhemska växter signerat av bland andra Piet Oudolf. Totalt kommer det till slut bli ca 2 km park på en plats där all grönska behövs.


Foto: Iwan Baan © 2009 (publicerat med tillåtelse) Parken som den ser ut idag efter färdigställandet av sektion 1


Foto: Iwan Baan © 2009 (publicerat med tillåtelse)


Foto: Iwan Baan © 2009 (publicerat med tillåtelse)





Läs mer om projektet och följ det dagliga parkarbetet på Friends of the Highline's blog

Jag träffade en av mina föreläsare från utbildningen på Alnarp här om veckan och vi kom igång och prata om gröna väggar i Sverige och det satte igång min fantasi. Det finns ett par olika system som är under utveckling men det jag har sett har gett mig intrycket av att man har lagt fokus på modulerna som växterna ska kunna växa i istället för att hitta växterna som har minimala krav. Jag har också fått intrycket att man främst fokuserat på ren estetik och lagt multifunktionalitet åt sidan. Borde man inte kunna göra det bättre? Väggar som ger både skörd, vattenrening och utrymme för biologisk mångfald samtidigt som de är snygga hela året.

Jag satte mig på kvällen och komponerade ett par olika förslag. Jag tror att det är ett spår att fortsätta utforska.

Men jag tycker att man ska minnas att det finns massor med klätterväxter som är helt självgående i det mesta och kan fylla liknande funktioner.

(klicka för större bild)

För precis ett år sedan tilträdde Barack Obama som ny president i USA, nu efter ett år analyseras hans insatser och hur politiken förändrats efter hans tillträde. För odlingsvärlden var nog det mest anmärkningsvärda att Michelle Obama efter ett par månader i vita huset gick ut och grävde upp gräsmattan och gjorde en ekologisk köksträdgård. En liten gest på en extremt viktig plats. Fler kan odla! och borde odla, det finns miljontals kvadratmil gräsmatta som är en potentiell källa för föda, bättre rekration och kunskap om matens ursprung.

När vita husets köksträdgård återplanterades, var det efter en kampanj av oganisatonen Kitchengardeners, se ett nyhetsinslag här nedanför.

Eat the View campaign featured on NECN from Kitchen Gardeners on Vimeo.

En av Eat the view kapanjens filmer visar hur rackarns lätt det är att odla! Från gräs till skörd på ett år.

Bambu har en mystik och patos som kan fylla en hel trädgård om omgivningen är rätt. Rör man sig mot varmare bräddgrader är arterna enorma och kan användas till mer än pandamat och fond i en asiatisk trädgård.

I Kina har man det senaste året satt igång att producera tangentbord helt i bambu! Det säger något om anpassningsmöjligheten i materialet. Det skulle vara en god gärning om man kunde fasa ut användningen av petroleumbaserade plaster till fördel för bambu. Det är ju dessutom så sjukt mycket snyggare! kolla bilden på tangentbodet här . 

Bambu-plywood är en industri under utveckling, den är särskilt intressant som virkesväxt eftersom den skjuter nya stammar utan återplantering, jorden utsätts därför aldrig för den erosion som kommer med posten med slutavverkning. Här finns mer intressant info om bambu i den kinsesiska bambuindustrin.


Bambu i en i trädgård i Nya Zealand. Den blir ju lite mer massiv där kan man lungt säga.

Björnbär kan vara makalöst vackert, men också skrämmande taggigt. Jag har en planta på min koloni som jag barmhärtigt lät växa för jag är ju inte den som tackar nej till bär som planterar sig själv. Men efter två års utvärdering fick jag kapitulera under taggarnas hot och konstatera att denna efterhängsna, självinbjudna gäst inte gav min någon särskild njutning. Bären var små och vattniga. Det är bara att inse att det finns hur många björnbärsarter som helst. Vissa jättegoda, andra mer vackra (och taggiga). I lunds botaniska trädgård har man anlagt en yta med några av sveriges björnbärs arter och underarter. Riktigt intressant att se den rika variationen som går att hitta i svenska björnbär.

Det närmsta jag har kommit en sant passionerad björnbärsälskare, det jag hoppas och tror på är att det här är resterna av ett sommarbo för en hasselmus, en makalöst liten söt mus som har det tufft i vårat superrationalliserade jordbruk. Den behöver igenväxande mark med varma gläntor och rejält med brynväxter som björnbär slån och hassel, något som blivit en bristvara idag.

Men i Lund finns det knappast några hasselmöss så jag lär försöka ta bort de envisa rotskotten som nu slår upp som raketer på nyårsafton efter min första björnbärsutrotningskampanj. Förresten kan jag ju ersätta den med en förädlad taggfri sort. Det ska jag göra!

Jag tänkte jag skulle visa lite av äldre projekt som jag deltagit i och genomfört. Liksom återanvända gammalt arbete, alltid är det nytt för någon.

Våren 2008 så ställde jag upp i en designtävling på Alnarp, för landskapsingenjörerna, som mynnade ut i att bygga upp en monter på trädgårdsmässan skånsk trädgård.

Jag gillar egentligen inte konceptet med mässor, för mig känns de alldeles för kommersiella, kortsiktiga och resursslösande. Stora montrar byggs upp med växter som drivits i uppvärmda växthus, plastmattor säljs bredvid bubbelpooler. Mja, det är inte den värld jag vill ha. Men när det nu ändå skulle byggas montrar tänkte jag att jag genom att ställa upp kunde balansera innehållet på mässan en aning och slå ett slag för mer varsamt trädgårdsliv.


Jag ville visa hur vackra fruktträd kan vara samtidigt som man får en skörd. Här är det spaljerade persikor och vinbär och aronia som slagit ut vackert grönt.



Jag ställde upp i tävlingen med två bidrag, ett som var en trädgård uppbyggd av de allra mest miljöförstörande elementen jag kunde komma på men med förklarande skyltar till som också gav alternativ. Nu blev den aldrig byggd, vilket var tur eftersom det nog hade varit svårt att få sponsrat material till en monter som beskriver problemen med just de sponsrade materialen. Men det hade varit kul att presentera den. Kolla här nedan på illustrationen över hur det kunde sett ut.



Mitt andra bidrag var en monter som kunde föregå med gott exempel med frukt och bärbuskar, grönsaksodling, bikupa, ogräs, fröställningar, fågelholkar. Det fanns också en bänk för avslappning, fågelkvitter och skyltar med förslag på vad man kan gör för att få en mer miljövänlig trädgård som samtidigt ger mer än en standard trädgård= betong- och gräsklädd öken.

Det var mycket jobb men åtminstone några stannade upp och slog sig ner med fågelkvitter i hörlurarna och med ögonen vilande på fröställlningar av kardvädd och vass.



Jag blev sponsrad av bland andra Lunds universitets zoologiska muséum, bland annat med denna grekiska igelkott (det var ingen som påpekade att den inte såg redigt svensk ut).

Nu börjar jag längta till: sommar, växter, växthus, Gustav och Marie, plantskola; att smaka och titta nära på och upptäcka växter. Möta och prata med odlare, semesterfirare, fikare, naturupplevare och grannar. Bara att vattna och höra ljuden i bakgrunden; gråsparvar som kvittrar, glador som skriker, tuppar som gal, grisar som grymtar, vinden som viner i askarnas topp, barn som skrattar, skriker och gråter, vuxna som skrattar, klirrar i kaffekoppar och förmanar barn. Nu ligger allt i ide under snön men snart börjar de första vintergäcken gäcka vintern, frön i jorden gror, frön som redan borde varit i jorden sås och ett grönt år börjar på nytt.
Snart blir det dags för det, men först gäller det att välja och beställa frön.

I de flesta växtslag finns det en enorm variation. Det är något som vi oftast inte ser i plantskolor där man vill homogenisera och göra stabila, förutsägbara egenskaper. Man vet då exakt vad man får, vilket kan vara utmärkt, men man missar den fantastiska bredd som finns inom arten.


Havtorn är ett av dessa bär som håller en makalös variation i bärstorlek och smak. Något jag fick uppleva under ett besök på Balsgård där man har en samling fina havtorn. Ovanför är ett smakprov.
Hippo-phae, det latinska namnet, betyder något liknande hästglans och refererar till att hästar som betar havtorn ska få en alldeles särdeles glansig päls.
En viktig detalj som många inte känner till är att havtornet har en optimal mognad när de smakar som bäst. Skördar man för tidigt kan de vara taffligt sura, för sent kan de övergått till en otäck smörsyresmak. Vid optimaltiden skiftar sorterna från citronsyrliga godbitar till passionsfruktsliknande aromer. Sjukt snygga är de i alla fall.

Igår deltog jag i en helt magisk händelse på andra sidan sundet, med anledning av klimattoppmötet Cop15 hölls en demonstration för klimaträttvisa och större handlingskraft som samlade en enorm skara människor. Demonstrationståget var 2,5 km långt och det var sällan färre än 25 personer i bredd.

Ett tåg fyllt av vilja, lycka, hopp och uppfodran för ett kraftfullt förändringsarbete för att försäkra oss om en framtid utan kris.

Förutom den enorma massan människor slogs jag av vilket fantastiskt center för inspiration Köpenhamn är just nu, var man än går finns det projekt för att belysa utmaningar. Ett konstprojekt som på ett väldigt praktiskt sätt visade konsekvenserna av avskogning var Angela Palmers Ghost Forest. Ett antal enorma tropiska stubbar från Ghana hade landat som strandade valar på en torgyta vid slottet.
Det är djupt tragiskt hur vi kan tillåta att regnskogar skövlas för att vi vill äta soja-matat kött eller vill sitta på trädgårdsmöbler av ädelträ.


Kontrasten mellan mahognyrötternas utsträckta fingrar och slottets rappade fasader illusterar smärtsamt tydligt vad vårat välstånd är byggt på.


Ett nyhetsinslag från Londons Trafalgar Square där konstverket landat innan det kom till Köpenhamn


Enorma, fantastiskt vackra. Ta tåget till Köpenhamn i dagarna och besök detta och många andra spännande miljöprojekt!


Vid Cop 15-mötets högkvarter Bella Center stog tre närmre 10 meter höga kusliga vaktande figurer illustrerande klimatflyktingar. I demonstrationen var deltagarna från hela världen, bland annat från små Ö-nationer som kan komma att helt försvinna med förhöjda havsnivåer. Konkret men ofattbart att hela kulturer sätts under vatten.



Något som också blir konkret är när man kommer hem och ser julhandelns groteska kommersiella budskap, blomsterhandelns kortsigtiga fröjd. Strunta i julstjärnan och julgruppen i år, plocka in några forsythiakvistar och låt dem slå ut istället. Strunta i att köpa en spikmatta, visa din kärlek till dina nära genom en gemensam promenad i naturen istället, det har faktiskt vetenskapligt bevisats minska stress och spända muskler.

Glad Lucia!